Besvikelse

Vart jag än vänder mig så fattas han. Jag får problem med allt möjligt i oväntade situationer... Mina lungor blir för små helt plötsligt, jag kan inte andas. Murbräcka mot bröstkorgen som gör att jag slås bakåt flera meter känns det som. Synfältet minskar och ljudet försvinner. Det går inte. Jag vacklar till och knäna viker sig.... Det här kan inte vara sant. Jag kan inte leva så här, i ett enda stort vakuum av tomhet där jag emellanåt lyckas lura mig själv att allt är bra. Allt är som vanligt. Nej, ingenting är som vanligt. Jag kan inte bedöma tiden, fast jag har hur mycket tid som helst helt plötsligt. Tid som jag inte vill ha. Till ingenting. Tingeling.

Men det går över, det vet jag, men snälla nån kan ni låta tiden gå fortare?! Låt minnena blekna. Men nej!!! Inte FÖR fort. Bromsa! Och så där håller jag på fram och tillbaka, köpslår med mig själv om än det ena än det andra. Imorgon är det tre veckor. Fast jag längtar inte tillbaka till tiden innan, nej. Fredagen den artonde var en av de värsta dagarna i  mitt liv. Att bestämma döda sin bästa vän, för hans eget bästa är nog det svåraste beslut en människa (som jag) kan ta. Fruktansvärt. Ambivalens av högsta rang.

Fick jag välja en varelse att leva resten av mitt liv med på en öde ö, skulle jag välja honom. Tveklöst.

Jag hade verkligen sett fram emot den här konserten på mässan idag. I flera veckor, många veckor har vi slipat och skrattat och petat i detaljerna för att det skulle vara perfekt idag. Men så tog det 20 sekunder för mig innan jag såg Shrek släpa sig iväg med hängande huvud i sorgen efter sin Fiona. Och då brast det. Ner. Bakom scenen. Jaha, det var det, det. Tala om antiklimax. Jag var och är så otroligt besviken. Fast när jag väl hade lugnat mig, med hjälp av Mamma, så kunde jag faktiskt njuta lite av att får höra låtarna som Cronorna sjöng. Det såg bra ut, svartvitt, skitsnyggt.

Nu har jag kommit hem efter att ha handlat kattmat. Vad trivialt det känns... Tagit av mig strumpbyxorna och den svartvita klänningen, tagit ur linserna och tagit på glasögonen. Helg. Skönt i alla fall, för jag behöver vilan. Det har varit fullt drag i veckan och nu är det dags för mig att gå ut i skogen en sväng. Blåser det för mycket vågar jag inte tända något ljus, för det luktar fortfarande bensin om graven. Fem liter bensin i Ilexs grav. Inte direkt romantiskt, men hellre det än att räven gräver upp honom och drar omkring med delarna... Nej usch.

Lev väl kamrater, och ta hand om de älskade.

J.