Maddes sambo har dessutom lagat min dator och nu sitter jag och frossar i alla mina egna efterlängtade foton, och jag kan lyssna på MIN musik!!! Min musik.... som musik i mina öron. Ett halvår har min dator stått tyst och tom. Ja, förutom alla gånger jag haft strömlöst för då har den ju gått igång efteråt, men inte fungerat. Det var det ena grafikkortet som hade gått sönder. Tack så otroligt mycket för hjälpen, Robert! Nu är det musik och basen dunkar på. Det känns som så längesen det ens var musik i mitt hus. Har inte varit läge för så mycket musik, mest klocktick och eldsprak de senaste veckorna.... Jag kan skriva ut saker nu!!! Bilder! Jag kanske till och med kan installera Johans skrivare nu och börja skanna in lite roliga gamla foton (Ja, en del av er kan börja bli nervösa ; ) . Till Ockelbogruppen bland annat : ) Wow, vilket lyft!
Jag kunde inte ens gråta när jag gick till Ilex grav idag. Jag tände ljuslyktan och låg där en stund på min mossiga sten, lyssnade på vårfåglarna i träden. Det var många (ja, träd OCH fåglar, för den händelse att språkpolisen Per eller gnällombudsmannen Stefan får för sig att kommentera) och rätt som det var när jag låg där så kom solen fram genom en pyttespricka i blymolnen. Jag såg den i en halv minut på hela dagen. Den lyste på mig och min Ilex. En annan lustig sak som slagit mig de senaste dagarna när jag gått till Ilex är att när jag kommer till "bäverbron" så sitter ofta där en liten talgoxe i en björk ovanför. Den kvittrar Hej, äntligen kommer du! till mig varje gång. Sedan skuttar den mellan grenarna (ovanför mig och tjattrar) i träden ända bort till Ilex och så är den tyst och bortglömd under hela tiden jag står där och minns och snyftar. Men så fort jag börjar gå tillbaka hem är den där igen och skuttehoppar mellan träden och babblar glatt. Den stannar i björken vid bäcken och så börjar det om nästa dag. Ganska kul egentligen. Nu tror ju inte jag att det där är Ilex, men tanken har slagit mig. Hedvig är ju helt övertygad om att hennes Oscar Skotte (skotsk terrier) blev en fin skata som visade sig för henne här och där när Oscar hade dött. De hade samma malliga uppsyn, säger hon. Ja, varför inte?
En annan sak som tyngt mig på sistone har ju varit att Carina skulle sluta på Gröna. Det har varit som ett ok över mina redan svaga axlar och nu är det över. Förbi och passé. Precis som med sorgen över Ilex, så känns det annorlunda efteråt. Man kan börja sörja istället för att våndas, vrida sig i kramper och kämpa mot separationsångesten. Bättre. Lite som att dra ur en kork på något underligt sätt. Skönt, fast sorgligt så klart.
Åh! Nu kommer Sunshine reggae, jag älskar den!
Helgen blir nog bra! Imorgon ska Mamma, Pappa, Patrik och jag gå på utställning på slottet. Det är en fotoutställning som heter "Övergivna platser i Västmanland" av Jan Jörnmark. Ska bli roligt! Blir nog ett restaurangbesök efter det : ) Och sedan på söndag ska vi jobba i skogen, vår skog. Kennet, Casper, Patrik, Pappa och jag. Hoppas det blir bra väder, jag har beställt solsken. Sedan efter det blir det bästa kören framåt eftermiddagen/kvällen där, roligt! Det börjar närma sig Kanalmässan nu och vårt stora genombrott ; ) Bara en vecka kvar. Heja Cronkören <3
Nu ska jag fira in fredagen och festa till på lite extra gott som jag köpt hem!
Det finns hopp om livet och du, glöm inte-
From all of us in Tackfallet, to all of you, wherever you are, remember this: The light in the end of the tunnel, may be you! (Aerosmith, Amazing) (Från alla oss i Tackfallet, till alla er, var ni än befinner er, kom ihåg det här: Ljuset i slutet av tunneln, kan vara du!)
Kram // Människan med änglahunden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar