Ja, tänk vad stämningen i luften förändras under de tre dagarna som innefattar helgen nu för tiden. På fredagen är jag så lätt i kroppen, hela helgen framför mig, oskriven oplanerad tid, eller för den den kanske planerade saker, men självvalda. Lördagen är den bästa dagen, jag är utsövd och pigg, ledig och kan vara uppe länge på kvällen utan att vara död dagen efter. Skönt : )
Men så kommer söndagen. I min smak den sämsta dagen på veckan. Synd att jag inte kan njuta av ledigheten då, men hela dagen är liksom bara en enda lång väntan på att måndagen ska komma så att veckan kan börja om igen. Transportsträcka. Jag kan liksom inte företa mig något, går bara och drar omkring. Och som idag nu då, trist väder, ingen lust att gå ut. Inte ens Harry Potter (varken böckerna eller filmerna) kan locka mig. Twilight, står där döda och kalla, säger mig ingenting... Morden i Midsomer, kan jag alla utantill vid det här laget, och mina Alan Rickmancollection talar inte till mig. Det är precis som att grejerna också har söndagsångest, vänder sig bort och viskar till mig med slutna ögon "Låt oss vara ifred".
Tänk, förr i tiden arbetade man även på lördagarna... Och gick i skolan. Och så skulle man gå i kyrkan på söndagarna, och stryka kläderna med järnkilar man hade värmt på vedspisen. Aldrig en ledig dag alltså. Ja, det är så konstigt, jag har allting jag behöver och mycket till (ledig tid och lön), och ändå så obekväm med det jag måste göra (eller inte orkar göra) på söndagen. Hela dagen skriker dammsugaren åt mig "Du!!! Det är min tur nu, att få ha lite roligt!!" Just den här veckan fick jag jag ett ryck i fredags och plockade undan och städade så fint, så idag slipper jag det i alla fall. Tjoho!!
Men det konstiga i alltihop är att när veckan väl börjar så trivs jag med det. Vardagslunk, allt flyter på och man har till och med roligt, till och från. Jag vet liksom inte riktigt varför jag har så svårt för söndagarna.
Fast jag har en teori om varför jag känner mig så himla nere just idag... Vintern håller på att ta slut. Precis som att se helgen ta slut så ser jag vintern ta slut. Jag älskar snön och mörkret och känslan av att vara inbäddad i ett enormt duntäcke hela tiden. Vilan och ledigheten är nu över och man sätts snart i arbete igen. Otaliga pass av ogräsrensning, gräsklippning och annat som ska göras. Fast jag gillar ju sommaren också förstås. Soligt och varmt, myggor, flugor och fästingar, nej jag skojar bara, jag gillar sommaren. Man kan ju bada och fika ute och cykla till Marie och så vidare. Det är mycket dag kvar när man kommer från jobbet på sommaren. På vintern är dagen slut vid tretiden och det är nästan bara på helgen som man hinner tillbringa tid ute i dagsljus med Ilex och katterna. Kvalitetstiden med den lurviga familjen ; )
Regn. Nu regnar det ute..... Söndagsregn. Snön försvinner och den som är kvar blir grå och smutsig. Jag kommer sakna vintern. Precis som min faster känner vemod när sommaren tar avsked känner jag vemod när vintern tar avsked, fast det är det inte många som förstår. Jag tror att jag drar ner alla rullgardiner och gör eld i öppna spisen, skriver lite bok istället och ser om det kan lindra min snart-är-helgen-över-känsla. Någon körövning blir det inte heller idag, då jag har ont i halsen : (
Det kommer bättre tider, glöm inte det : ) Jeanette
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar