Samhörighet

Ingen vill vara ensam. Och då menar jag inte att man nödvändigtvis måste leva i en parrelation för att vara nöjd... Jag tänker på att tillhöra en flock på ett eller annat sätt. Flocken kan se ut i princip hur som helst, huvudsaken är att man mår bra när man vistas i den. För mig är det viktigt att må bra i flocken i alla fall. Det måste vara mer positivt än negativt i flocken man befinner sig. För mig finns för tillfället sju viktiga flockar i vitt skillda konstellationer.

Utan inbördes rangordning:

Familjen/släkten
Djuren
Kompisarna
Kollegorna (och barnen)
Kören
Facebookflocken
Fjäderfäklubben

Jag har ju valt att befinna mig i dessa flockar. Jag känner mig trygg i varje grupp, jag har min plats. Vi har roligt. Ja, platsen i flocken ger mig glädje, styrka, energi och mod att stå emot allt det andra som befinner sig utanför och attackerar med jämna mellanrum. Den skyddande bubblan av värme som varje flock innebär hjälper mig upp och lyssnar på mig och får igång mig efter varje fall. Flocken hjälper mig att stå emot det som ger negativa upplevelser, att stå emot situationer och människor som är energitjuvar. Förutom dessa sju verkliga grupper befinner jag mig allt oftare i en flock som jag skapat själv. I datorn, i min fantasi... Det är ganska så helskönt faktiskt. Där är framtiden precis så som jag vill ha den ; ) Jag syftar på boken jag skriver (i maklig takt) så klart!

Mina tankar går till människor som inte har en enda av de flockar som jag har räknat upp här ovanför. Har de tur så kanske de söker sig till någon bra religiös grupp eller liknande som kan lyfta upp dem. Har de otur och söker i fel områden kan de hamna i kriminella gäng, religiösa sekter eller extrema politiska partier som drar iväg med dem till världens ände, eller i alla fall till de fält där pepparn växer... tyvärr. Ja vad gör inte människor för att få känna att de hör till någon (eller något)? Nästan vad som helst. Och så finns det människor som finner sig i att vara ensamma, trots att de egentligen inte trivs med det. Ganska hemskt att tänka sig, egentligen. Tänk att sitta ensam på julafton... Inte skulle då jag vilja göra det i alla fall. Eventuellt tänker någon av er att det vore skönt att sitta ensam på julaftonen och slippa allt stök och bök, men det är ju bara för att man har valet, tror jag. Att finna sig själv utan ett val är nog inte direkt mysigt. Nej usch. Ibland inbillar jag mig att mitt liv skulle vara enklast om jag bara hade päls- och fjäderbeklädda medvarelser omkring mig, men det brukar gå över på en minut. Oftast inträffar detta på söndagar faktiskt. Men inte idag : ) Idag är en bra söndag!

I alla fall, jag är så otroligt lyckligt lottad att jag har dessa grupper att höra till och det gör mig så glad!

Ta hand om dem du har runt omkring dig, och de som är långt bort. Slå en signal, skicka ett sms, skriv ett mail, eller VARFÖR INTE?? Skicka ett pappersbrev eller ett kort. Visa att du bryr dig. What goes around comes around <3

Stor kram vänner och kamrater, ni finns i mitt hjärta. (Och kom och titta på världens bästa Cronkören den 8/4, kl. 16.00 i Ishallen på Kanalmässan!!)

Ginny Janeiro ; )